Oh well.

Jag vet inte om det här med att kommentera varje vecka kommer att hjälpa mig särskilt mycket, kommer det inte bara leda till att man blir stressad när folk "klagar" på saker som man ändå hade tänkt fixa?

Det verkar som om jag får folk att inse att de vill vara singlar, jag tror inte på all skit som folk säger om att "det är inte du det är jag". Det är ju sånt man ska säga, men när man har hört det tillräckligt många gånger så har man svårt att tro att det verkligen är så. Jag menar, det enda som har varit konstant i alla mina misslyckade försök är ju jag. Det är den enda faktorn som alltid är där, och då borde det ju vara den saken det är fel på eftersom det aldrig funkar. Men, det är lungt, man gråter lite men sen kommer man över det. Och jag gillar att hela tiden få gå omkring med hoppet om att jag kan träffa någon... Men, samtidigt, om jag fick välja så skulle jag ju inte välja det här.

MAGISTERUPPSATS

Det är konstigt det här med uppsatsen, det känns som om jag aldrig kommer igång på riktigt. Jag får ångest varje gång jag ska börja skriva på något riktigt. Jag öppnar Word-dokumentet och skriver rubriken (typ "Metod") men sen går det liksom inte mer. Jag har försökt med att spalta upp allting, att lägga in det material jag redan har, att göra en tydlig disposition. Men på nåt sätt känns det ändå som att det här är ju liksom min MAGISTERUPPSATS, den kan man ju inte bara börja skriva på hur som helst. Jag vet inte varför, men det känns som att man måste ha ett helt annat språk när man skriver en MAGISTERUPPSATS, att det inte duger med hur jag skriver i vanliga fall. Allt känns bara dumt och larvigt, jag vet inte hur mycket jag själv ska synas i texten, jag vet ingenting. Det känns som om det jag skriver måste vara högtravande och akademiskt, och jag avskyr folk som skriver så. Det känns så onödigt att göra saker onödigt jobbiga eller svåra bara för att man är akademiker. Men, nu vet jag inte hur jag ska skriva. Och jag tänker bara på opponeringen när nån från Borås (jag tänker mig en äldre herre, lite orakad, med manchester-kavaj) kommer att sitta och läsa det jag har skrivit och kanske tänka att jag är alldeles för oakademisk. Men, jag vill ju vara oakademisk, jag hatar folk som använder ett överdrivet svårt språk bara för att de vet hur man skriver så.

På nåt sätt känns det bara hela tiden som att jag måste göra nåt mer innan jag börjar. Att jag måste förstå teorin för att kunna genomföra undersökningen, och att jag samtidigt måste genomföra undersökningen innan jag kan skriva metoddelen, men att jag måste ha koll på metoden för att förstå teorin.... Och vad ska man skriva i inledningen som lockar till läsning??? Jag brukade vara bra på sånt här, men nu är det bara helt tomt.