Om vi nu ska fortsätta Dagens Misstag-temat, så känns det som om dagens misstag nog var att gå upp. Sen inträffade nästa misstag klockan 10.02. Men nu pratar vi inte mer om det... (som Amelie sa (tyvärr i engelsk översättning): "Amelie refuses to get upset for a guy who'll eat borscht all his life in a hat like a tea cozy"). Resten av dagen har gått åt till poängjakt, inte kul alls, men nu tror jag att det är på väg att ordna sig. Jag trodde att folk som klagade på att det var svårt att få sina poäng bara var lata och inte pluggade. Men så är det kanske inte... Var på möte sen och så lite plugg till innan träningen. Fast helt ärligt, jag har mest suttit med en öppen bok framför mig och stirrat ut genom fönstret. Sen kommer man hem och läser sitt horoskop där det står att man inte ska stirra ut genom fönstret, för då får man inget gjort. Nej, jag vet. Det behöver man knappast vara astrolog för att komma på. Jag kom i alla fall ihåg att köpa en svart penna till min serie, så nu har alla figurer fått fina konturer. Det gör faktiskt ganska stor skillnad.
Lejonet, som faktiskt är riktigt lik ett lejon, när man tänker på det, och inte alls som Skull Island, hörde av sig igen. Vilket inte var så kul alls. Jävla gnäll jämt... Jag gnäller bäst själv, jag behöver ingen annan som gnäller... Jag behöver någon som förstår mig istället, och som inte blir trött på allt mitt gnäll. Eller också borde jag bara sluta gnälla, det kanske är den bästa och enklaste lösningen, men den är nog inte genomförbar. Gnället är liksom en så stor del av min personlighet. Jag skulle inte vara mig själv utan det. Dessutom inbillar jag mig att folk tycker att jag är ganska roliga när jag gnäller, men det kanske bara är en villfarelse. Och om det är så, snälla ta mig inte ur den, den är trevlig, och jag trivs med att tro att folk tycker att jag är rolig...
Men, helt ärligt, det är ju bara vanlig hyfs att svara, särskilt när det är en fråga. Och om man svarar när det inte är frågor, då borde man ju verkligen svara när det är det. Kan man tycka. Jag gör det i alla fall (tycker alltså). Men jag borde kanske vara mer rakt på sak, för annars kan ju saker misstolkas. Men problemet med att vara rakt på sak är att saker inte kan misstolkas... Det är svårt det där...
Genomlyssnandet av iTunes-biblioteket har kommit till Eels i alla fall, det är trevlgit. I morse var det Ed Harcourt, vilket var rätt trist, jag har svårt för honom. Inget som man kan dansa till alls, tyvärr. Och jag gillar att dansa.
tisdag, februari 27, 2007
måndag, februari 26, 2007
Dagens misstag...
...var nog att glömma filmgruppensväska. Klantigt (av mig, borde verkligen lära mig att inte bara lägga ifrån mig mina saker (tänk iPod, italiensk jeansjacka o.s.v.). När jag och D. var ihop brukade han se det som sin uppgift att hålla ordning på alla saker som jag bara la ifrån mig, och han tog på sig mycket av skulden för den bortslarvade jeansjackan som jag la någon stans (antagligen Åhléns)).
I övrigt har dagen varit lång. Väldigt lång. Vaknade pigg och glad vid sju och studsade som vanligt ur sängen (har insett att det enda, och bästa, sättet att komma ur sängen är att placera mobiltelefonen på tv:n). Tog mig till skolan, med lunchlåda och allt, och var där vid åtta typ (ännu en prestation!!). Sen var det pedagogik för hela slanten, vilket är väldigt, väldigt tråkigt (enligt mig, inget ont om pedagogik, vi passar bara inte varandra). Hittade i alla fall lite böcker till uppgiften (som jag ska ta tag i imorgon). Resten av dagen känns som om den ägnades åt fikande och en massa runt-springangde på olika ställen. Försöker fortfarande jaga mina resterande 10 poäng från förra terminen, men det går inget vidare. Programansvariga borde vara lättare att få tag på, jag kräver inte att de ska finnas tillgängliga 24/7, det vore ju absurt att kräva något sånt. Men någon av de sju-åtta gånger då jag har pallrat mig upp dit (dessutom borde de inte ha kontor på översta våningen, det är jobbigt) borde ju den programansvarige finnas tillgänglig. Okej, ska sluta gnälla om detta nu... det finns ju så mycket annat att tjata om (som alla mina fina vänner vet).
Jag längtar så sjukt efter någon som lägger armen om mig mitt i natten, eller pussar mitt hår på morgonen. Och håller om mig... jag kräver verkligen inte mycket på det här planet heller...
Har börjat kladda på en serie om Cancerbölden och Arthur. Antagligen ska de träffa Doris lite senare är det tänkt, men jag har inte kommit så långt än. Blir den bra ska jag nog scanna in den nån gång, så kan den få bo här på min blogg. Det vore väl trevligt? Jag menar alla vill ju hemskt gärna läsa om Cancerbölden, Arthur och Doris och alla de andra. Eller hur? Jag måste i alla fall köpa en ny penna till det imorgon, så om någon läser detta och träffar mig imorgon så är det fritt fram att påminna mig.
Har bestämt mig för en formulering, så imorgon kommer jag försöka att sluta tjata, oavsett hur det går. Men det kommer jag ju inte att lyckas med, jag är en väldigt tjatande människa. Antagligen är det en av mina sämre sidor, folk tröttnar ju på att höra samma sak om och om igen (fråga bara Fredrika, hon vet). Och går det bra så kommer jag garanterat att fortsätta tjata, och går det dåligt, så kanske inte. Brukar inte alls vara lika villig att tjata om mina misstag, eller misstag är kanske fel ord. Det är ju inte riktigt det som det handlar om... Men, när nåt inte går som man tänkt sig...
Borde inte hela den här bloggen handla om misstag, egentligen. Med tanke på titeln och så... Skulle ju kunna byta den, men jag gillar den. Men om jag skulle byta så skulle jag nog just nu låta det stå "The magic's gone from Harringate" istället. Men det är från samma låt, så frågan är hur stor skillnad det skulle göra. Fast, ganska stor antagligen, eftersom det kankse inte är så många som vet att det är från samma låt, eller som tänker på det... Läser en väldigt bra bok just nu, har helt glömt vad den heter, tror författaren heter Ali Smith, men är inte säker. Den är svart och guldig på framsidan i alla fall, och språket är alldeles underbart, lite som Jeff Noon, men ändå inte alls. Jag menar nog bara att det inte är helt korrekt hela tiden, men att det förmedlar en känsla och en stämning istället. Och jag gillar när man förstår något om romanen, eller karaktärerna efter bokens språk. Alla som inte läst Jeff Noon borde göra det, för han är helt underbar. Har en novellsamling av honom, Pixel Juice, stående på mitt skrivbord. Det är en hel massa olika noveller, som alla är väldigt olika (eller, de flesta, andra bygger på varandra lite) och det är väldigt många intressanta tankar som kommer fram. Och en av de roligaste sakerna är att hela boken avslutas med en dikt där alla novellernas hanling beskrivs... helt underbart rolig och vädligt välskriven... Det är kul, det är så böcker ska vara. Och jag tror att den här guldiga är lite så, också. Jag hoppas i alla fall. Sen hoppas jag verkligen att Paint it Black av Janet Fitch har kommit in på biblioteket till nästa gång jag jobbar så jag kan låna den då. Jag har lite abstinens. Har bara läst den en gång, hittills, och jag är helt kär i Michael... Inte bra, man ska inte bli kär i romankaraktärer, särskilt inte när de har tagit livet av sig. Då är det VERKLIGEN omöjligt att få dem... *suck*
I övrigt har dagen varit lång. Väldigt lång. Vaknade pigg och glad vid sju och studsade som vanligt ur sängen (har insett att det enda, och bästa, sättet att komma ur sängen är att placera mobiltelefonen på tv:n). Tog mig till skolan, med lunchlåda och allt, och var där vid åtta typ (ännu en prestation!!). Sen var det pedagogik för hela slanten, vilket är väldigt, väldigt tråkigt (enligt mig, inget ont om pedagogik, vi passar bara inte varandra). Hittade i alla fall lite böcker till uppgiften (som jag ska ta tag i imorgon). Resten av dagen känns som om den ägnades åt fikande och en massa runt-springangde på olika ställen. Försöker fortfarande jaga mina resterande 10 poäng från förra terminen, men det går inget vidare. Programansvariga borde vara lättare att få tag på, jag kräver inte att de ska finnas tillgängliga 24/7, det vore ju absurt att kräva något sånt. Men någon av de sju-åtta gånger då jag har pallrat mig upp dit (dessutom borde de inte ha kontor på översta våningen, det är jobbigt) borde ju den programansvarige finnas tillgänglig. Okej, ska sluta gnälla om detta nu... det finns ju så mycket annat att tjata om (som alla mina fina vänner vet).
Jag längtar så sjukt efter någon som lägger armen om mig mitt i natten, eller pussar mitt hår på morgonen. Och håller om mig... jag kräver verkligen inte mycket på det här planet heller...
Har börjat kladda på en serie om Cancerbölden och Arthur. Antagligen ska de träffa Doris lite senare är det tänkt, men jag har inte kommit så långt än. Blir den bra ska jag nog scanna in den nån gång, så kan den få bo här på min blogg. Det vore väl trevligt? Jag menar alla vill ju hemskt gärna läsa om Cancerbölden, Arthur och Doris och alla de andra. Eller hur? Jag måste i alla fall köpa en ny penna till det imorgon, så om någon läser detta och träffar mig imorgon så är det fritt fram att påminna mig.
Har bestämt mig för en formulering, så imorgon kommer jag försöka att sluta tjata, oavsett hur det går. Men det kommer jag ju inte att lyckas med, jag är en väldigt tjatande människa. Antagligen är det en av mina sämre sidor, folk tröttnar ju på att höra samma sak om och om igen (fråga bara Fredrika, hon vet). Och går det bra så kommer jag garanterat att fortsätta tjata, och går det dåligt, så kanske inte. Brukar inte alls vara lika villig att tjata om mina misstag, eller misstag är kanske fel ord. Det är ju inte riktigt det som det handlar om... Men, när nåt inte går som man tänkt sig...
Borde inte hela den här bloggen handla om misstag, egentligen. Med tanke på titeln och så... Skulle ju kunna byta den, men jag gillar den. Men om jag skulle byta så skulle jag nog just nu låta det stå "The magic's gone from Harringate" istället. Men det är från samma låt, så frågan är hur stor skillnad det skulle göra. Fast, ganska stor antagligen, eftersom det kankse inte är så många som vet att det är från samma låt, eller som tänker på det... Läser en väldigt bra bok just nu, har helt glömt vad den heter, tror författaren heter Ali Smith, men är inte säker. Den är svart och guldig på framsidan i alla fall, och språket är alldeles underbart, lite som Jeff Noon, men ändå inte alls. Jag menar nog bara att det inte är helt korrekt hela tiden, men att det förmedlar en känsla och en stämning istället. Och jag gillar när man förstår något om romanen, eller karaktärerna efter bokens språk. Alla som inte läst Jeff Noon borde göra det, för han är helt underbar. Har en novellsamling av honom, Pixel Juice, stående på mitt skrivbord. Det är en hel massa olika noveller, som alla är väldigt olika (eller, de flesta, andra bygger på varandra lite) och det är väldigt många intressanta tankar som kommer fram. Och en av de roligaste sakerna är att hela boken avslutas med en dikt där alla novellernas hanling beskrivs... helt underbart rolig och vädligt välskriven... Det är kul, det är så böcker ska vara. Och jag tror att den här guldiga är lite så, också. Jag hoppas i alla fall. Sen hoppas jag verkligen att Paint it Black av Janet Fitch har kommit in på biblioteket till nästa gång jag jobbar så jag kan låna den då. Jag har lite abstinens. Har bara läst den en gång, hittills, och jag är helt kär i Michael... Inte bra, man ska inte bli kär i romankaraktärer, särskilt inte när de har tagit livet av sig. Då är det VERKLIGEN omöjligt att få dem... *suck*
söndag, februari 25, 2007
Livsavgörande beslut
Alla beslut är egentligen livsavgörande. Vilket kan bli ganska jobbigt när man tänker på det. Men varje sak man gör påverkar ju hur och om man gör nästa sak. Och vad nästa sak överhuvudtaget är för något. Det är lite skrämmande. Men samtidigt löser sig ju alltid allting till det bästa, och även om det inte verkar som om det är det bästa just då så är det faktiskt det ändå i slutänden. Antagligen, och sen dör man ju, så då vet man ändå inte hur det skulle blivit. Och antagligen bryr man sig inte. Det här får inte misstolkas som negativa tankar, för det är det inte. Tvärt om! Precis som överskriften på hela bloggen, "Every next day is a chance for mistakes". För misstag är ju ganska intressanta oftast, och om de bara är jobbiga så går det ju i alla fall över. Som allt annat. Så egentligen spelar det ingen roll vad man gör. Idag var jag till exempel på biblioteket för att läsa om bibliometri, och sen råkade jag träffa Johan W. och vi fikade. Och på grund av det inträffade andra trevliga saker... och egentligen, att jag överhuvudtaget var där och läste om bibliometri är i grund och botten Daniels fel, vilket är lite intressant... Lång historia, och jag ska nog inte dra den här.
När jag sen gick hem från biblioteket var det en sån där fin kväll när mentalsjukhuset på andra sidan sjön ser som allra läskigast och vackrast ut. Och all snön hade blåst i drivor som jag var tvungen att peta på lite och trampa i lite. Jag var ganska kall om fötterna när jag kom hem (och är faktiskt fortfarnde kall... borde hämta herr och fru Dunsocka). Jag lyssnade på "There is no ending" med Arab Strap hela vägen hem, den är bra. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den. Det där lät knäppt, men det är nog så det är. Det är ganska ofta som jag inte vet. Men det är ju enklare så. Funderar lite på om man kan skriva något om bilder inom bibliometri, kanske något om hur ofta olika fotografer/illustratörer är med i olika tidskrifter... eller nåt. Det kunde vara ganska spännande, och jag skulle få kombinera mitt estetiska intresse med mitt logiska intresse, vilket skulle vara väldigt trevligt. För jag har börjat fundera på att skriva om biblioteksbyggnader istället för bibliometri, men det skulle säkert krävas intervjuer och skit, och jag är verkligen inte sugen på nån jävla kvalitativ undersökning. Varför syssla med kvalité när man kan få kvantitet? Nej, det var inte så jag menade...
Genomlyssnandet av min musik på iTunes går framåt i alla fall, jag har kommit till Billie the Vision & the Dancers, vilket är trevligt, för de är väldigt bra. De har nog några av de bästa låttexterna just nu (enligt mig i alla fall):
"If I only could relax in this confusion,
if I could dance with you the way we used to
And shake my hips to the revolution
If I could be naive again"
"So send me a man from Argentina,
to make me the happiest girl in the world"
Men nu ska jag ta och sluta att citera en massa låtar (för idag åtminstone, jag kommer garanterat att fortsätta vid något annat tillfälle).
Längtar till tisdag, tror jag...
När jag sen gick hem från biblioteket var det en sån där fin kväll när mentalsjukhuset på andra sidan sjön ser som allra läskigast och vackrast ut. Och all snön hade blåst i drivor som jag var tvungen att peta på lite och trampa i lite. Jag var ganska kall om fötterna när jag kom hem (och är faktiskt fortfarnde kall... borde hämta herr och fru Dunsocka). Jag lyssnade på "There is no ending" med Arab Strap hela vägen hem, den är bra. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den. Det där lät knäppt, men det är nog så det är. Det är ganska ofta som jag inte vet. Men det är ju enklare så. Funderar lite på om man kan skriva något om bilder inom bibliometri, kanske något om hur ofta olika fotografer/illustratörer är med i olika tidskrifter... eller nåt. Det kunde vara ganska spännande, och jag skulle få kombinera mitt estetiska intresse med mitt logiska intresse, vilket skulle vara väldigt trevligt. För jag har börjat fundera på att skriva om biblioteksbyggnader istället för bibliometri, men det skulle säkert krävas intervjuer och skit, och jag är verkligen inte sugen på nån jävla kvalitativ undersökning. Varför syssla med kvalité när man kan få kvantitet? Nej, det var inte så jag menade...
Genomlyssnandet av min musik på iTunes går framåt i alla fall, jag har kommit till Billie the Vision & the Dancers, vilket är trevligt, för de är väldigt bra. De har nog några av de bästa låttexterna just nu (enligt mig i alla fall):
"If I only could relax in this confusion,
if I could dance with you the way we used to
And shake my hips to the revolution
If I could be naive again"
"So send me a man from Argentina,
to make me the happiest girl in the world"
Men nu ska jag ta och sluta att citera en massa låtar (för idag åtminstone, jag kommer garanterat att fortsätta vid något annat tillfälle).
Längtar till tisdag, tror jag...
There is no ending
"Not everything must end
Not every romance must descend
Not every lover's pact decays
Not every sad mistake replays
[...]
But plates may smash and doors may slam
My comments may be less than kind
But that won't mean I've changed my mind
I'm a huffy prick the best of times
I love to sulf and shout and squeal
But please don't doubt the way I feel
Cause when the Sun burns up the earth
Our progeny will raise a can
Here's to where it all began
And every day I hear the world
Is cracking up, the end is near
I hear we all should live in fear"
-Arab Strap
Not every romance must descend
Not every lover's pact decays
Not every sad mistake replays
[...]
But plates may smash and doors may slam
My comments may be less than kind
But that won't mean I've changed my mind
I'm a huffy prick the best of times
I love to sulf and shout and squeal
But please don't doubt the way I feel
Cause when the Sun burns up the earth
Our progeny will raise a can
Here's to where it all began
And every day I hear the world
Is cracking up, the end is near
I hear we all should live in fear"
-Arab Strap
lördag, februari 24, 2007
Bra låtar och andra låtar
Jag visste inte riktigt vad jag skulle lyssna på så jag tryckte bara på play och låter just nu iTunes spela igenom hela mitt bibliotek. Det kommer att ta 2,8 dagar, men med största sannolikhet kommer jag att ge upp långt innan dess... I alla fall har detta projekt gjort att jag har fått lyssna igenom flera låtar som jag dragit mig för att höra på... Det var ändå ganska trevligt. Men jobbigt. Särskilt "I don't suppose I'll get a second chance" med Another Sunny Day. Det är en väldigt bra och fin låt egentligen, men hela sammanhanget har nog förstört den ganska mycket för mig, och det är ju synd på ett sätt. Men känner jag för att deppa så kan jag ju alltid spela den. När jag hörde den nu när jag stod och diskade så var det i alla fall inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara, jag har inte vågat spela den alls sen i oktober typ... I början lyssnade jag nästan bara på Fools Garden, för de var ett band som helt saknade jobbiga associationer för mig. Men allt eftersom tiden går så har jag kunnat reclaima mer och mer musik, och att lyssna på Another Sunny Day var kanske lite av det sista steget, men definitivt inte det jobbigaste... Men sen är det ju olika från dag till dag också.
Äntligen...
Jag har nu ägnat ca fyra timmar (dock inte aktivt) åt att fixa till den här bloggen så den blir lite fin... och nu är den det!!! Men jag har samtidigt tvättat och fixat lite, så fyra timmar är väl att ta i...
Idag har jag funderat ganska aktivt på att man borde ta och rita en serie. Det resulterade bara i en blåval framför en grön tapet som säger (blåvalen, inte tapeten) "I once saw things in black and white till the grey in between kept me up all night... and now I'm tired". Väldigt, väldigt kreativt... om det inte vore för att jag har stulit texten (inte riktigt hela, men mycket) från Pocketbooks. Jag är verkligen helt insnöad på dem... Men det är ganska trevligt. Hade ju varit jobbigt att vara insnöad på ett dåligt band, fast det händer kanske inte egentligen. För hela anledningen till att man blir insnöad är ju för att bandet är bra... Undrar vart jag ska sätta upp bilden nånstans. Undrar dessutom om jag använder var och vart på rätt sätt, har en känsla av att jag inte gör det, men jag har aldrig fått riktigt klart för mig vilka regler som gäller. När jag började läsa tyska i Bollnäs så sa läraren nåt om att det var skillnad på var och vart och att alla använde vart hela tiden (utom jag då, som aldrig hade använt vart innan jag kom dit) och att det inte var rätt. Så utifrån det antar jag att det inte är rätt att använda var hela tiden heller, så jag växlar lite godtyckligt. Nån gång bör det ju bli rätt då...
Gårdagskvällen tillbringades på Stenladan, vilket inte var särskilt kul (stället alltså, sällskapet däremot var bra)... Det är rätt kul när man börjar lyssna på ett nytt album, förresten (bytte ämne lite hastigt här), i början så låter typ alla låtarna lika, men efter ett tag börjar de skilja ut sig från varandra. Sen är det ett stadie när de bra låtarna låter olika, men de mindre bra bara låter som en... Det är intressant det där, som en födelseprocess eller nåt...
Idag har jag funderat ganska aktivt på att man borde ta och rita en serie. Det resulterade bara i en blåval framför en grön tapet som säger (blåvalen, inte tapeten) "I once saw things in black and white till the grey in between kept me up all night... and now I'm tired". Väldigt, väldigt kreativt... om det inte vore för att jag har stulit texten (inte riktigt hela, men mycket) från Pocketbooks. Jag är verkligen helt insnöad på dem... Men det är ganska trevligt. Hade ju varit jobbigt att vara insnöad på ett dåligt band, fast det händer kanske inte egentligen. För hela anledningen till att man blir insnöad är ju för att bandet är bra... Undrar vart jag ska sätta upp bilden nånstans. Undrar dessutom om jag använder var och vart på rätt sätt, har en känsla av att jag inte gör det, men jag har aldrig fått riktigt klart för mig vilka regler som gäller. När jag började läsa tyska i Bollnäs så sa läraren nåt om att det var skillnad på var och vart och att alla använde vart hela tiden (utom jag då, som aldrig hade använt vart innan jag kom dit) och att det inte var rätt. Så utifrån det antar jag att det inte är rätt att använda var hela tiden heller, så jag växlar lite godtyckligt. Nån gång bör det ju bli rätt då...
Gårdagskvällen tillbringades på Stenladan, vilket inte var särskilt kul (stället alltså, sällskapet däremot var bra)... Det är rätt kul när man börjar lyssna på ett nytt album, förresten (bytte ämne lite hastigt här), i början så låter typ alla låtarna lika, men efter ett tag börjar de skilja ut sig från varandra. Sen är det ett stadie när de bra låtarna låter olika, men de mindre bra bara låter som en... Det är intressant det där, som en födelseprocess eller nåt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)