Dagens misstag...

...var nog att glömma filmgruppensväska. Klantigt (av mig, borde verkligen lära mig att inte bara lägga ifrån mig mina saker (tänk iPod, italiensk jeansjacka o.s.v.). När jag och D. var ihop brukade han se det som sin uppgift att hålla ordning på alla saker som jag bara la ifrån mig, och han tog på sig mycket av skulden för den bortslarvade jeansjackan som jag la någon stans (antagligen Åhléns)).

I övrigt har dagen varit lång. Väldigt lång. Vaknade pigg och glad vid sju och studsade som vanligt ur sängen (har insett att det enda, och bästa, sättet att komma ur sängen är att placera mobiltelefonen på tv:n). Tog mig till skolan, med lunchlåda och allt, och var där vid åtta typ (ännu en prestation!!). Sen var det pedagogik för hela slanten, vilket är väldigt, väldigt tråkigt (enligt mig, inget ont om pedagogik, vi passar bara inte varandra). Hittade i alla fall lite böcker till uppgiften (som jag ska ta tag i imorgon). Resten av dagen känns som om den ägnades åt fikande och en massa runt-springangde på olika ställen. Försöker fortfarande jaga mina resterande 10 poäng från förra terminen, men det går inget vidare. Programansvariga borde vara lättare att få tag på, jag kräver inte att de ska finnas tillgängliga 24/7, det vore ju absurt att kräva något sånt. Men någon av de sju-åtta gånger då jag har pallrat mig upp dit (dessutom borde de inte ha kontor på översta våningen, det är jobbigt) borde ju den programansvarige finnas tillgänglig. Okej, ska sluta gnälla om detta nu... det finns ju så mycket annat att tjata om (som alla mina fina vänner vet).

Jag längtar så sjukt efter någon som lägger armen om mig mitt i natten, eller pussar mitt hår på morgonen. Och håller om mig... jag kräver verkligen inte mycket på det här planet heller...

Har börjat kladda på en serie om Cancerbölden och Arthur. Antagligen ska de träffa Doris lite senare är det tänkt, men jag har inte kommit så långt än. Blir den bra ska jag nog scanna in den nån gång, så kan den få bo här på min blogg. Det vore väl trevligt? Jag menar alla vill ju hemskt gärna läsa om Cancerbölden, Arthur och Doris och alla de andra. Eller hur? Jag måste i alla fall köpa en ny penna till det imorgon, så om någon läser detta och träffar mig imorgon så är det fritt fram att påminna mig.

Har bestämt mig för en formulering, så imorgon kommer jag försöka att sluta tjata, oavsett hur det går. Men det kommer jag ju inte att lyckas med, jag är en väldigt tjatande människa. Antagligen är det en av mina sämre sidor, folk tröttnar ju på att höra samma sak om och om igen (fråga bara Fredrika, hon vet). Och går det bra så kommer jag garanterat att fortsätta tjata, och går det dåligt, så kanske inte. Brukar inte alls vara lika villig att tjata om mina misstag, eller misstag är kanske fel ord. Det är ju inte riktigt det som det handlar om... Men, när nåt inte går som man tänkt sig...

Borde inte hela den här bloggen handla om misstag, egentligen. Med tanke på titeln och så... Skulle ju kunna byta den, men jag gillar den. Men om jag skulle byta så skulle jag nog just nu låta det stå "The magic's gone from Harringate" istället. Men det är från samma låt, så frågan är hur stor skillnad det skulle göra. Fast, ganska stor antagligen, eftersom det kankse inte är så många som vet att det är från samma låt, eller som tänker på det... Läser en väldigt bra bok just nu, har helt glömt vad den heter, tror författaren heter Ali Smith, men är inte säker. Den är svart och guldig på framsidan i alla fall, och språket är alldeles underbart, lite som Jeff Noon, men ändå inte alls. Jag menar nog bara att det inte är helt korrekt hela tiden, men att det förmedlar en känsla och en stämning istället. Och jag gillar när man förstår något om romanen, eller karaktärerna efter bokens språk. Alla som inte läst Jeff Noon borde göra det, för han är helt underbar. Har en novellsamling av honom, Pixel Juice, stående på mitt skrivbord. Det är en hel massa olika noveller, som alla är väldigt olika (eller, de flesta, andra bygger på varandra lite) och det är väldigt många intressanta tankar som kommer fram. Och en av de roligaste sakerna är att hela boken avslutas med en dikt där alla novellernas hanling beskrivs... helt underbart rolig och vädligt välskriven... Det är kul, det är så böcker ska vara. Och jag tror att den här guldiga är lite så, också. Jag hoppas i alla fall. Sen hoppas jag verkligen att Paint it Black av Janet Fitch har kommit in på biblioteket till nästa gång jag jobbar så jag kan låna den då. Jag har lite abstinens. Har bara läst den en gång, hittills, och jag är helt kär i Michael... Inte bra, man ska inte bli kär i romankaraktärer, särskilt inte när de har tagit livet av sig. Då är det VERKLIGEN omöjligt att få dem... *suck*