Don't stop!

"Are you for real?
You're a proofreader with a red pen and a keen eye for detail
Tricks of the trade:
An encyclopedic knowledge of 'Eats, Shoots and Leaves' "
(ur Don't stop! med Pocketbooks (no shit!))

Idag satt jag och läste en artikel om library anxiety till mitt paper om samma ämne (som ska vara färdigt på tisdag, STRESS!) och blev irriterad på mig själv för att jag placerade apostrofen på students' på fel ställe. Jag har i ju för sig aldrig varit bra på det där med apostrofer, så jag borde ju inte bli förvånad liksom. Lite senare lyssnade jag på Pocketbooks och hörde texten ovan. Jag blev givetvis nyfiken på vad 'Eats, Shoots and Leaves' var för något och googlade det. Det visade sig att det var en bok. Den fanns inne på Jackson Library (UNCG's svar på UB) så jag gick dit (klockan 22.45 en söndag!) för att låna den. Efter lite letande, Dewey suger, så hittade jag den på tredje våningen i The Tower. Och den har undertiteln: The zero tolerance approach to punctuation. Det finns ett helt kapitel om hur man ska använda apostrofer. Så tack Pocketbooks för att ni har hjälpt mig!

Anledningen till att jag har börjat skriva i den här bloggen igen är att det finns en massa saker jag vill berätta (t.ex. ovanstående) som inte direkt har med min USA-resa att göra. Sen finns det annat jag vill berätta, men kanske inte för de som läser i USA-bloggen.

Till exempel har jag funderat (mycket) på hur folk kan skapa helt perfekta kvällar och nätter, och bete sig som om det är början på något, som att det liksom hänger ihop med kommande dagar, veckor, månader, när det i själva verket bara ska ses som en kväll (eller natt). Hur kan man säga saker som knyter an till en framtid när det inte finns någon? Eller är det aldrig planerat att det ska bli så, är det tänkt att det ska fortsätta, men sen gör det inte det? Och på ett sätt så vore det ju jättebra att bara ha det perfekt tillsammans och sen (nästan) aldrig ses igen, men jag vet inte hur man gör... Och borde man vara tacksam över de kvällarna som det blev eller gräma sig över att det inte blev fler? Nästa gång blir det nog lite klarare och tydligare USA-skvaller...