Just nu längtar jag efter:

Jag längtar hem till vårt kalkbrott. Jag är trött på att sitta här och glo, särskilt efter en extremt tråkig söndag, efter en lördagkväll som ur vissa hänseenden (men definitivt inte alla, misstolka inte det här) var rätt trist, efter att ha pratat med ex-pojkvännen och fått höra om hur han har firat midsommar med sin nya tjej och en massa vänner (och vad gjorde jag, liksom). Och Rasmus har åkt till Finland, så nu kan jag inte ens prata i telefon med honom, och det behöver jag ju (men å andra sidan kanske det är bra, för förr eller senare borde han ju tröttna på mitt gnäll, och det är kanske bra att han får en paus från det). Och jag snärjer ju bara in mig och vet aldrig vad jag vill. Man borde ha någon som bara sa til en vad man ville, för allt vore så mycket enklare då. Han tärningsmannen var nog inte helt fel ute, men jag orkade inte läsa hela boken, så jag vet inte hur det gick för honom. Jag borde bara ta och rycka upp mig, men det är ju så svårt...