Planering

Jag har lärt mig något om mig själv, jag har nästan insett det i flera dagar nu, men nu är jag säker på det hela. Jag planerar för mycket. Jag började tänka på det när jag klättrade och Ivan hela tiden sa till mig att bara "stand up and reach for it", och jag menar, det vet jag ju att det är det jag måste göra. Men jag vill ju planera hur jag ska ta mig vidare sen. Så innan jag kan sträcka mig upp och ta tag i det första "greppet" (eller vad det nu kan heta på svenska) så vill jag veta vilket som blir nästa. Och nästa. Och nästa.

Jag gör samma sak när jag skriver, jag kan sitta och fundera ut hela meningar innan jag börjar skriva något alls. Och det leder ALLTID till att jag glömmer början på den första meningen innan jag har skrivit ner den. Jag borde bara ta tag i saker och göra dem. Som när man ligger i sängen på morgonen och inte vill gå upp. Jag minns fortfarande när jag var liten och låg där och tänkte mig igenom varje steg jag skulle bli tvungen att ta innan jag hade fått på mig kläder/morgonrock (vi har det rätt kallt hemma). Jag minns att jag funderade på hur det kunde komma sig att jag ibland bara tänkte saker och inte gjorde dem, medan jag vid andra tillfällen gjorde saker helt utan att tänka på dem.