Chokladfläckar från Frisco

Tjoho! Visst har bloggen blivit fin? Helt ärligt så tror jag att det var såhär att jag tänkte att jag skulle uppdatera den, men sen kom jag nog av mig mitt i och tja... då blir det som det blir... Jag hade dessutom glömt hela historien, och blev riktigt förvånad när jag fick se den.

Jag har funderat rätt mycket på det här med bloggande, och på ett sätt så tycker jag att det är kul, men den här bloggen har legat nere rätt mycket nu. Av någon anledning så blir det mest personligt gnäll som bara är kul att läsa för mig själv och folk som känner mig, och de får ju ändå höra det av mig... Det jag egentligen ville skriva om var ju alla små iaktagelser jag gör, saker jag funderar på, sånt som egentligen aldrig blir sagt, för att det är ju så trivialt. Men ibland är det nog de triviala sakerna som man ska fokusera på, inte för att de är viktiga utan för att de gör mig lycklig. Som min chokladfläck från San Francisco. Sista dagen i San Francisco hade jag på mig mina jeans och min (då) nya, gråa kashmirtröja. (Den är helt otroligt mjuk). Jag skulle åka till Haight street för att titta i de roliga butikerna som jag hade hört skulle finnas där. På vägen dit bestämde jag mig för att gå in i gallerian vid Market street för att köpa en mexikansk varm choklad (de var helt otoligt goda, och jag hade köpte en dagen innan). Jag fick den med mig i en pappmugg och sen kom bussen och medan jag satt där och åkte så smuttade jag på min choklad. Efter ett tag märkte jag att jag hade lyckats spilla lite på min tröja. Jag blev lite sur på mig själv och torkade bort det så gott det gick, men det blev ändå en fläck kvar. Och eftersom kashmirtröjor inte ska tvättas så ofta så har jag fortfarande en chokladfläck på den, och man skulle kanske kunna tycka att det är äckligt, men för mig är det bara ett av mina bästa minnen från USA. Men, poängen i det här fallet är att små triviala saker kan göra en väldigt lycklig.