anställningsintervjuer

Var på en föreläsning om jobbsökning och CV:n för ett tag sen. Hon som höll den sa väl inte så mycket nytt egentligen, men den var rätt bra ändå (bland annat så sa hon att det var viktigt att skriva under ansökan för hand eftersom "namnteckningen ju säger något om vem man är" varpå en tjej i publiken kom med kommentaren: "Men jag har ju en så ful namnteckning" och det helt klockrena svaret blev: "Men den säger ju ändå någonting om dig". Det var kul) I alla fall, åter till saken, eller nåt (haha, saken...) hon som höll föredraget sa att om man tackade nej till två anställningsintervjutider så var det kört. Och jag känner lite likadant. Man har ju liksom bespetast sig på något, och framför allt på ett visst tillfälle (jag menar, min kalender är minst lika fullskriven som någon annans, eller mer ibland) och att sen få nej och sen nej igen det är ju inte så kul. Därav det sura sms:et. Fast kanske inte bara på grund utav det, utan mest på grund av att jag är trött på att aldrig få känna att jag kommer i första rummet, och i det här fallet så har jag väl inte rätt att känna det heller. Men jag tror jag håller på att strula till det ordentligt, och snart kommer han nog inte att vilja träffa mig igen. Tyvärr, för det var ju rätt behändigt så länge som det varade.... Dumt att jag alltid ska klanta mig.