Trött på att vara ett vrak

Jag är trött på att vara ett vrak, och jag vet att mina vänner om möjligt är ännu tröttare på det. Jag är trött på att oroa mig för att bli sårad och samtidigt oroa mig för att såra folk. Jag trivdes bra med ett förhållande, jag fungerar bäst i förhållanden. Allt blir bara som en berg- och dalbana annars, och det gillar jag inte. Och jag gjorde inget fel alls, jag var en perfekt flickvän, och jag är trött på att bli straffad för det. Jag är trött på att må dåligt, och egentligen borde jag väl bara sluta med det som Nils brukade säga, men det går ju inte. Och idag har ändå varit en bra dag, men ändå kommer jag hem och känner för att dunka huvudet i en vägg. Hur kunde du vara så dum?