Life's too short to hurry

"don't wanna go to school on Monday
don't wanna go to school on Tuesday
don't wanna go to school on Thursday
don't wanna listen to what they say "

Så bra går det med pedagogiken. Yippee!! Eller inte. Och jag började faktiskt tycka att det var kul. Men sen gick det över. Tyvärr, för det är ganska intressant att fundera på vad man egentligen anser att kunskap är och så. Jag brukade anse att man föddes helt utan kunskap, och det anser jag väl fortfarande egentligen. Men sen har vi ju saker som skicklighet. Min bror är till exempel musikalisk och konstnärlig, och jag är som en dålig kopia av honom. Medan jag istället är mycket bättre på att plugga än vad han är. Och jag har svårt att tro att jag skulle ha varit lika musikalisk som han om jag bara hade övat eller nåt. Så den enda utvägen jag kan se är att den här fallenheten för saker är medfödd. Men det enda stället som den skulle kunna finnas på är väl i generna? Och det är ganska skrämmande att tänka att folk i framtiden kanske kommer att fixa med generna på sina barn så att de blir helt perfekta på allting, jag tror inte hjärnan fixar det. Och sen lär man nog må psykiskt dåligt av att till exempel höra falska toner hela tiden eller så.

Jag har lagat matlådegryta idag, den luktar gott och smakar ännu godare. Det ska bli kul att äta av den. Har kokat massor med ris också, det blev mer ris än kastrull, vilket var ganska knäppt. Inte bra alls. Men det gick inte så dåligt som man skulle kunna tänka sig. Nu är det i alla fall slut på lyxlunchandet på olika resturanger och dylikt. Mina pengar kommer att ta slut annars, och det är ju inte kul. Inte när man ska köpa en digitalkamera... (som jag fortfarande längtar efter).

Det jobbiga med teddybjörnar är nog att man liksom förutsätter att de alltid ska finnas där för dig (som Royal till exempel. han ligger alltid i sängen och väntar på mig (utom den gången då jag drömde att han var levande, det var jobbigt)) men sen helt plötsligt, när du minst anar det (eller, snarare, när du tvingar fram ett svar) så vill de inte alls hänga med en längre. Det är lite jobbigt. Eller mycket egentligen, det känns som med d. fast inte alls lika jobbigt. Men lite som att ingen i hela världen vill ha en. Och det är ju inte så kul (och inte sant heller, egentligen).

Horoskop-mannen (förlåt för smeknamnet, det är inte illa menat) konstaterade att jag har en idealiserad bild av kärleken, men det hade redan Emma konsterat utan att ens veta när jag är född. Men det är väl bara ett tecken på att horoskopet stämde. Och det är läskigt. På token i Bollnäs (token=ToK=Theory of Knowledge=Kunskapsteori) fick vi se en dokumentär där en man hade ställt horoskop åt en hel klass med elever efter deras födelsetid och -plats. Eleverna fick läsa horoskopen och sen fick alla som tyckte att det stämde mycket väl räcka upp handen. Alla räckte upp handen. Eleverna blev sen ombedda att skicka horoskoppapprena ett steg bakåt i bänkarna, och då visar det sig att alla har fått samma horoskop. Jag har alltid sett det som ett bevis för att horoskop inte stämmer, men nu när jag tänker på det så är det ju bara ett bevis för att "horoskop" kan hållas så allmänna så att de stämmer på alla.... och alltså inte något bevis alls för om horoskop stämmer. Lite pinsamt att jag inte insett det innan, jag tycker ändå att jag brukar vara rätt bra på att genomskåda "bevis" för olika teorier och sånt...

Dagen var i alla fall solig, och det var bra.