lördag, mars 17, 2007

Mmmbop

Hur kommer det sig att mina grannar som har fest väljer att spela Mmmbop med Hanson mitt i natten? Är det inte lite konstigt? Och det är inte första gången det händer heller... För att citera Cancerbölden (eftersom en sida ur serien ligger på mitt skrivbord): "Det är hundrade gången. Minst..." (Vilket det inte alls är).

Har dragit ner ännu mer Pocketbooks (lagligt!), de är väldigt bra. Och jag hittade en kille från Tyskland som såg bra ut (det finns en koppling här, men jag orkar inte dra den nu, lita på mig bara) vilket helt kullkastar min tes om att det inte finns snygga killar i Tyskland. Vilket jag var tvungen att maila honom och berätta, det kan ju faktiskt vara trevligt att höra att man är den som förstör hypotesen om att det inte finns snygga killar från ens hemland. Jag trodde att killarna i "Die fetten Jahren sind vorbei" redan hade förstört hypotesen, men ingen av dem är född i Tyskland (vilket förklarar varför de såg så bra ut) (eller inte. Inte antagligen). Jag hittade ett väldigt fint citat också, om Amelie från Montmartre: "that scene of Amelie when she touches the curtain to her kitchen towards the end of the film and she’s lonely and sooo in love and she hopes it’s him in the kitchen but it turns out it’s just the bloody cat…" Det är en fin film, och vore det inte för att jag skall till Sivans imorgon så borde jag se den, för jag saknar den och den är trevlig och man blir lite kär i kärleken av att se den, och det är ju alltid trevligt. Dessutom behöver jag mer romantik och mindre cynism. Precis som jag behöver lite mer Aristoteles och lite mindre Descartes... Men Cest la vie, eller nåt (jag räknar med att det där inte var rätt stavat).

Ska sova nu, ska ju ut och slåss imorgon...

2 kommentarer:

Therese Hellberg sa...

C'est la vie
(såo visst visst rätt stavat)

vad händer om man är galen som Amelie, men inte får ett bra slut på saker o ting Fröken KärleksGuru?

Sofia sa...

Man försöker igen, tror jag. Och sen igen en gång till. Och sen tänker man på vad Emma sa om att det finns flera tusen som är rätt för alla. Och sen kollar man på en bra film, och tänker att "när jag minst anar det så händer det nåt bra".